Fjällvandring Ammarnäs-Hemavan

I år gjorde jag något som jag aldrig gjort förr. Bokade in en resa för mig själv, en vecka utan man och barn, bokade en gruppresa och bokade en långvandring. Genast när Pedersöre Mi:s kurshäfte utkom i januari så bestämde jag mig för att boka in mig på en fjällvandring Ammarnäs-Hemavan med Kompassen och Ulrika Fellman. Till min glädje hade jag min kompis Lilly med på resan. Det blev många personliga utmaningar för mig. Redan att åka ”ensam”, resa i grupp och att vara borta så länge hemifrån var stora utmaningar för mig. Jag tycker bäst om att vara hemma där allt är tryggt och invant. Jag tycker om att resa med människor jag känner, för då är det tryggast och jag har aldrig tidigare varit borta från mina barn längre än 4 dygn. Men jag är så tacksam att jag vågade anta utmaningen att gå utanför min komfortzon.  Vi hade en alldeles underbar resa. Sällskapet var fantastisk, upplägget helt i min smak och upplevelserna minnesvärda.

Ammarnäs-Hemavan är 78 km lång sträcka av Kungsleden. Etapperna vi gick varierade från 8-19 km/dag. En stor del av leden går över kalfjällen så vi hade fantastiska vyer varje dag. Vi sov i  fjällstugor och behövde då inte ha med oss tält eller stormkök. Jag valde att ha med allt i matväg hemifrån fast jag visste att man kunde köpa proviant i alla stugor. Jag hade inte tränat nämnvärt innan vandringen och jag kände nog av rejäl mjölksyra i benen de första dagarna. Andra dagen hade vi längst etapp på 19 km. Tredje dagen hade vi regn och iskallt hela dagen. Sedan varierade vädret från småregn, sol, molnigt och mycket vind.

Jag hoppas att andra skall våga anta utmaningar och våga göra det som de drömmer om i livet. Ingen annan kommer att uppfylla mina drömmar och mål. Jag måste bara våga göra det jag vill. Det jag väntar på är att jag tillsammans med min man kan göra en långvandring. Sen när barnen är stora nog att klara sig ensamma ett par veckor, då är det vår tur att göra det gemensamt. I väntan på det gäller det att ta tillvara på de saker som är möjliga just nu.

Lite bilder från vår vandring:

Semester på Lofoten

Som så många andra valde vi att åka till Lofoten på semester i år. Vi hade till först tänkt fjällvandra i Svenska fjällen med barnen, men det blev inte av denna sommar. Istället blev det bilsemester med tält.

När vi startade hemifrån hade vi tänkt köra fram till Abisko för en första övernattning där. Men under lunchpausen i Haparanda lyckades vår valp ta sig ur buren i bagageluckan, krypa över in i bilen och äta en förpackning pringles, en påse turkisk peper och en halv fazers blå. Så vår planerade kaffepaus i Kuittasjärvi blev till en övernattning där i makens morbrors stuga. Efter koltabletter, spyor och diarré så var valpen redo för nya äventyr dagen efter. Från Kuittasjärvi fick vi också sällskap av våra vänner som också var på väg upp till Lofoten. Så barnen hade sällskap av sina kompisar hela veckan.

IMG_4918 (2)IMG_4964 (2)IMG_5021 (2)IMG_5033 (2)IMG_5117 (2)IMG_5131 (2)

Det blev en lång dag i bilen andra dagen innan vi hittade en fantastisk strand att lägga upp tältet på. Natten blev kall. Jag tror jag aldrig har frusit så mycket i tält tidigare. Sommarsovsäck i juli med ullunderställ, ylletröja, sockor, mössa och en picknick filt överst, men ändå var det iskallt. Morgonen efter vaknade vi till nästan vindstilla, solsken och en fantastisk vy från tältet. IMG_5195 (2).JPG

Vår enda topptur blev en topp på ca 350 meter. Lagom för barnen och hundarna. Vilka fantastiska vyer vi fick när vi var uppe på toppen. Många av toppturer som vi sökte på och tänkte oss upp på var otroligt branta och kändes inte lockande att gå upp till med barn och hundar. IMG_5202 (2)

IMG_5231 (2)

Njutningsfullt.

IMG_5235 (2)IMG_5240 (2)IMG_5243 (2)IMG_5288 (2)IMG_5302 (2)

Två nätter campade vi på Haukland beach. Barnen tillbringade hela dagen på stranden. Det var iskallt i vattnet, men stranden var fantastisk. En gång vågade jag mig i havet för att tvätta upp kroppen. Det var okej och gratis att tälta på stranden och det fanns tillgång till wc, men ingen dusch. Första natten fanns det ca 150 andra tält på stranden. Andra natten var det betydligt färre tält på plats.

Inför nästa natt förflyttade vi oss ett 20 tal km till en Camping på Skagsanden Beach och barnen tillbringade ännu en dag på stranden och vi fick äntligen duscha oss och tvätta lite kläder.

Sista dagen på Lofoten körde vi ut till Å. Vi hade tänkt försöka oss på en sista topptur, men stället vi planerat att gå upp till rekommenderas inte av myndigheterna pga. rasrisk. Så vi valde att gå upp en bit på fjället vid Å och koka lunch där istället.

Vägen hemåt valde vi och våra vänner olika vägar. Vi valde att åka med färja över till Bodö istället för att köra över Lofoten tillbaka. På vägen hem stannade vi på en camping i Sverige och unnade oss en natt i campingstuga.

Borta bra men hemma bäst. Men vi fick en fantastisk vecka på resande fot. Nästan som som att vara till södern tyckte barnen. Vi hade sol från klarblå himmel varje dag, temperaturen steg till över 20 grader och vi solade på långa fina vita sandstränder. Vi hade torrfoder med oss, men köpte de färskvaror vi behövde från dag till dag. Maten kokade vi på trangia hela veckan. IMG_5338 (2)IMG_5341 (2)IMG_5352 (2)

 

Lämna bara fotspår

Allt fler människor rör sig i skog och mark. Jag som människa får energi och njuter av vackra platser i naturen. Vi vallfärdar till vackra lättillgängliga och mera utmanande platser. Det här leder till att de vackra platserna inte alltid är så vackra om man riktigt synar ordentligt. 

Det som blivit viktigt för mig de senaste åren, som nog alltid varit viktigt, men som nu faktiskt uttalat är något jag aktivt tänker på och vill hålla som extra viktigt är vad jag jag lämnar för spår efter mig. Hur ser naturen ut när jag kom? Hur ser den ut när jag lämnar? Vilken bild ger jag om mig själv åt de människor som jag möter på samma plats? 

En slogan som finns inom camping och vandring som jag tagit till mig är: 

Leave nothing but footprints.

Take nothing but photos.

Jag kan inte göra naturen ren från skräp ensam, men jag kan välja att inte skräpa ner själv. Små enkla saker som i slutändan spelar stor roll om alla försöker sitt bästa. Exempelvis gräver vi nu ner toapapper och avföring om nöden blir stor och det inte finns någon toalett i närheten, alernativt lägger pappret i skräppåse och tar med och slänger i närmaste soptunna. Jag försöker att inte spotta tuggummi på marken (tack Mia för att du utmanade mig på det!). Jag/vi plockar upp hundbajs efter oss på de platser där vi själva inte vill stöta på hundbajs. Att alltid ta allt skräp med oss är så självklart sedan länge så det sitter i ryggmärgen.

Efter en vecka på Lofoten, där turister vallfärdar så blev allt det här ännu viktigare för mig. Det som jag också kom att fundera på är vad lämnar jag för bild av mig själv som turist i någon annans vardag. Stökig? Glad? Trevlig? Oflexibel? Opålitlig? Trygg? Vad skulle jag önska av turister i min hemby? Människor som lämnar skräp och bajs på min simstrand? Människor som skränar och ropar och stör inpå halva natten? Människor som hugger ner träd och kvistar på allmänna plaster för att kunna elda och lämna allt efter sig? Människor som campar på min gräsmatta? Människor som lämnar stora soppåsar vid min soptunna? 

Jag tror att vi alla kan skärpa oss och bidra till en renare natur. Om alla drar några strån till stacken, både hemma i vår egen natur och också när vi gästar andras natur så kan vi bidra till att lämna så få spår efter oss som möjligt. När jag lämnar skräp efter mig så behöver jag alltid ställa mig frågan: ”vem har jag tänkt skall städa upp efter mig?”. Under min livstid hinner skräpet inte brytas ner och försvinna av sig själv. 

Resor, aktiviteter, semester, stress

För många har semestern redan inletts och någon får vänta ända till augusti innan de får semester. Många har långa sköna semesterdagar, andra har några veckor semester, några har några få dagar ledigt och någon är helt utan semester. I vår familj hör vi inte till skaran med långa sköna semesterdagar tillsammans. På sin höjd brukar vi ha 1-2 veckor gemensam semester hela familjen. För vår del är sommarveckosluten lite heliga, som små minisemestrar. Där vi kan göra något som vi vill göra. Egentligen hade det här blogginlägget inte tänkt handla om semestrar och olikheter i den.

I våra flöden på sociala medier kommer det upp nya fina semesterbilder, legoland, Astrid Lindgrens värld, Kolmården, Alperna, Norge osv. Liten stress kan infinna sig när man ser bilderna. Vi har också planerat en resa i sommar, vart det bär av är inte helt klart än. Men det finns ju familjer som av olika orsaker inte kan eller vill åka bort. Men jag tror så här: i slutändan är det inte de vackra semesterbilderna, de fina upplevelserna på den halvt stressiga resan som är det viktiga på sommaren, sommarlovet och semestern. Är det inte de små stunderna här och nu tillsammans som är mest värdefulla? De stunder som vi kan ta tillvara på varje dag. Små enkla, billiga upplevelser som barnen bär med sig som minne för resten av livet.

Här kommer lite av mina tips att göra hemmavid under sommarlovet som inte kräver mycket tid eller pengar men som garanterat går hem hos barn och vuxna i familjen:

  • vattenkrig
  • sagostund. En regnig dag: Fixa lite gott att äta, kryp upp i soffan under en filt och läs en bra bok tillsammans. Passar perfekt också för större barn.
  • Sova ute: en varm sommarkväll. Ta ut täcken och kuddar och sov med ditt barn ute på stuntamattan.
  • Gör såpbubblor och tävla om vem som blåser största bubblor. Googla på recept på såpbubblor för att få till sega stora bubblor.
  • Ta ut papper och penna och sitt och rita en stund med barnen i naturen.
  • Picknick ute i gräset, på stranden, i skogen.
  • Meta
  • spela spel
  • upptäck vår närmiljö, här runtomkring oss finns många fina pärlor att upptäcka
  • m.m

På pinterest hittar man massor med aktiviteter att göra med barn sommartid. Det är bara att låta kreativiteten flöda

.

Gör saker tillsammans med barnen, bli medupptäckare och njut här och nu. Det är så värdefullt!

En tältnatt i maj

Förra natten sov vi i tält, första gången för hela familjen på månader. Efter en tids trötthet, när kroppen och själen behövt extremt mycket vila i förhållande till övrig aktivitetsnivå så har de blivit lite skralt med utfärder som krävt extra energi och tankeverksamhet. Men äntligen kom vi oss iväg, innan våren sprang iväg ifrån oss.

Så härligt väder som vi fick igår kväll tror jag inte att vi kommer att få flera gånger i sommar. Kl 23.00 på kvällen kunde vi ännu sitta på strandkanten till skogssjön i tunna kläder. Temperaturen låg runt 15 grader, det var vindstilla. Fåglar sjöng. Svanar och storlommen simmade på i vattnet. Göken gol i skogen. Myggor surrade. Barnen kröp in i tältet medan maken och jag stannade kvar en stund till och njöt av ljuden och beundrade den underbara naturen.

Tänk att så lite kan ge så mycket energi. Tänkt vilken fantastisk underbar natur vi har runtomkring oss. Som bara väntar på att vi skall ta oss tid att stanna upp, lyssna, bara vara och njuta där och då.

 

Min morsdagspresent till mig själv i år var en ny systemkamera (tja maken betalade förstås mer än halva :-)). Det blev en Canon 80D. Nu håller jag på och lär mig fotografera. Jag kommer inte att kräva av mig själv att få perfekta bilder. Jag kanske aldrig börja redigera bilderna. För mig är fotograferingen och att fånga stunden i bilden viktig. Att kunna ge känslan som upplevs just där och då i bilden åt den som betraktar bilden. Om det sker nu eller om 10 år får tiden utvisa. Så till dess: håll till godo med mina träningsbilder som för mig är viktiga, som för mig förmedlar känslan jag upplevde när bilderna togs.

Konsten att göra upp eld

Att göra upp eld har alltid fascinerat mig. Jag kommer ihåg när vi som små fick elda skräp i öppna spisen där hemma. Som tonåring var jag ofta med mina kompisar och syskon och grillade vid sjön. Jag älskade att göra upp elden. Ännu idag tycker jag om att göra upp eld. Det är något rogivande och mysigt med att se elden starta och ta sig. Eld är mysig och trygg på rätt plats. 

Förarbetet inför en bra brasa är viktigt. Det lönar sig att lägga tid på att hugga små stickor och pinnar och att dra lös näver av björkved. 

Jag börjar alltid med att göra en liten brasa med små stickor och näver som jag sen matar med flera och större stickor och pinnar. Sen när det väl brinner ordentligt lägger jag på vedträn. 

En mysig brasa i fint sällskap vid bockabron idag. 

Ett möte med uttern

Förra vintern tog vi ju med barnen på skidtur längs esse å för att se om vi kunde se någon utter i de öppna forsarna, men utan resultat. Igår hade gubben i huset bättre lycka när han åkte ut tillsammans med sin kusin för att se om de kunde få en skymt av uttern. De fick se två stycken uttrar samtidigt.

Idag åkte vi hela familjen ut till samma plats för att se om vi kunde få en skymt av uttern och genast när vi kom dit så fick vi se en utter som simmade runt i vattnet. Den dök ner under vattnet och kom upp till ytan igen. Några minuter hann vi iaktta den innan den upptäckte oss och försvann.

I och med att det kom nysnö igår så kunde vi se massor med relativt färska utterspår runt hela området kring forsen. Vi fick också se några strömstarar som höll till vid vattnet.

Tyvärr har vi ingen kamera att fota med, annat än våra smarttelefoner och de fick nog ingen bild på själva uttern.