Lämna bara fotspår

Allt fler människor rör sig i skog och mark. Jag som människa får energi och njuter av vackra platser i naturen. Vi vallfärdar till vackra lättillgängliga och mera utmanande platser. Det här leder till att de vackra platserna inte alltid är så vackra om man riktigt synar ordentligt. 

Det som blivit viktigt för mig de senaste åren, som nog alltid varit viktigt, men som nu faktiskt uttalat är något jag aktivt tänker på och vill hålla som extra viktigt är vad jag jag lämnar för spår efter mig. Hur ser naturen ut när jag kom? Hur ser den ut när jag lämnar? Vilken bild ger jag om mig själv åt de människor som jag möter på samma plats? 

En slogan som finns inom camping och vandring som jag tagit till mig är: 

Leave nothing but footprints.

Take nothing but photos.

Jag kan inte göra naturen ren från skräp ensam, men jag kan välja att inte skräpa ner själv. Små enkla saker som i slutändan spelar stor roll om alla försöker sitt bästa. Exempelvis gräver vi nu ner toapapper och avföring om nöden blir stor och det inte finns någon toalett i närheten, alernativt lägger pappret i skräppåse och tar med och slänger i närmaste soptunna. Jag försöker att inte spotta tuggummi på marken (tack Mia för att du utmanade mig på det!). Jag/vi plockar upp hundbajs efter oss på de platser där vi själva inte vill stöta på hundbajs. Att alltid ta allt skräp med oss är så självklart sedan länge så det sitter i ryggmärgen.

Efter en vecka på Lofoten, där turister vallfärdar så blev allt det här ännu viktigare för mig. Det som jag också kom att fundera på är vad lämnar jag för bild av mig själv som turist i någon annans vardag. Stökig? Glad? Trevlig? Oflexibel? Opålitlig? Trygg? Vad skulle jag önska av turister i min hemby? Människor som lämnar skräp och bajs på min simstrand? Människor som skränar och ropar och stör inpå halva natten? Människor som hugger ner träd och kvistar på allmänna plaster för att kunna elda och lämna allt efter sig? Människor som campar på min gräsmatta? Människor som lämnar stora soppåsar vid min soptunna? 

Jag tror att vi alla kan skärpa oss och bidra till en renare natur. Om alla drar några strån till stacken, både hemma i vår egen natur och också när vi gästar andras natur så kan vi bidra till att lämna så få spår efter oss som möjligt. När jag lämnar skräp efter mig så behöver jag alltid ställa mig frågan: ”vem har jag tänkt skall städa upp efter mig?”. Under min livstid hinner skräpet inte brytas ner och försvinna av sig själv. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s