Konsten att göra upp eld

Att göra upp eld har alltid fascinerat mig. Jag kommer ihåg när vi som små fick elda skräp i öppna spisen där hemma. Som tonåring var jag ofta med mina kompisar och syskon och grillade vid sjön. Jag älskade att göra upp elden. Ännu idag tycker jag om att göra upp eld. Det är något rogivande och mysigt med att se elden starta och ta sig. Eld är mysig och trygg på rätt plats. 

Förarbetet inför en bra brasa är viktigt. Det lönar sig att lägga tid på att hugga små stickor och pinnar och att dra lös näver av björkved. 

Jag börjar alltid med att göra en liten brasa med små stickor och näver som jag sen matar med flera och större stickor och pinnar. Sen när det väl brinner ordentligt lägger jag på vedträn. 

En mysig brasa i fint sällskap vid bockabron idag. 

Ett möte med uttern

Förra vintern tog vi ju med barnen på skidtur längs esse å för att se om vi kunde se någon utter i de öppna forsarna, men utan resultat. Igår hade gubben i huset bättre lycka när han åkte ut tillsammans med sin kusin för att se om de kunde få en skymt av uttern. De fick se två stycken uttrar samtidigt.

Idag åkte vi hela familjen ut till samma plats för att se om vi kunde få en skymt av uttern och genast när vi kom dit så fick vi se en utter som simmade runt i vattnet. Den dök ner under vattnet och kom upp till ytan igen. Några minuter hann vi iaktta den innan den upptäckte oss och försvann.

I och med att det kom nysnö igår så kunde vi se massor med relativt färska utterspår runt hela området kring forsen. Vi fick också se några strömstarar som höll till vid vattnet.

Tyvärr har vi ingen kamera att fota med, annat än våra smarttelefoner och de fick nog ingen bild på själva uttern.