I min systers bokhylla

Under veckoslutet besökte jag min syster i Helsingfors och då visade hon mig den här boken. Stora vildmarksboken av Lars Monsen.20141028_185418Den har hon fått av pappa nångång och nu får vi låna den på obestämd tid. Lyx. Vilken inspirationsbok. I den finns allt man behöver veta för friluftsliv. Det mest intressanta är packlistan längst bak i boken. Precis mängder vad man behöver ha med sig på olika slags turer. Speciellt matlistan är riktigt intressant. För er som inte känner till Lars Monsen rekommenderar jag att ni tittar på hans program på NRK, de är verkligen intressanta. Jag googlade förresten på boken och den är tydligen slutsåld överallt, tyvärr… 20141028_185406

solbär

20141027_190138

Svartvinbärssaft i pulverform


Ett tips för ni som rör er mycket ute:

Portionsförpackat svartvinbärssaft i pulverform. Bara att tillsätta hett vatten. Perfekt att packa ner varmvatten i termos och hela familjen kan välja vad de blandar i sin mugg: svartvinbärssaft, chokladdryckspulver eller pulverkaffe.

Nackdel: säljs endast i Norge. Så passa på och köp när ni är där. De här beställde jag med mina systrar när vi träffades i Helsingfors i helgen. 20141027_190213

inspiration

20141019_154014

Friluftsfrämjandets olika häften med tips och ideer. De här har jag köpt via jobbet.

20141019_154119

Olika lekar och tips på uteaktiviteter. Den köpte jag av författaren när vi hade skolning med henne från jobbet.

Ett bra sätt att få inspiration och tips för uteaktiviteter är att läsa böcker och tidningar. Jag har samlat på mig olika material som jag också har nytta av i jobbet. Nu drömmer jag om två böcker som handlar om utematlagning och om att torka egen mat. Får se om jultomten har dem till mig.

Vi har också några kartor över svenska fjällen. De kan man ta fram och titta på och drömma om olika utfärder. Drömmarna och planeringen är ju en en stor del av äventyret också.

Allemansrätten i Finland

När jag gick i lågstadiet fick vi lära oss om allemansrätten. Det sitter som lite i ryggraden. Men ändå tror jag att man bör påminnas om vad det står i allemansrätten.

Allemansrätten finns att läsa på olika stället på nätet. Här finns en broschyr att ladda ner:

http://www.ym.fi/sv-FI/Aktuellt/Publikationer/Broschyrer/Broschyren_om_allemansratten(4530)

Det är bra att det finns en allemansrätt. Det är bra att veta vad man får göra och vad man har för rättigheter, men också vilka skyldigheter vi har när vi rör oss i skog och mark.

Vi vill gärna inte bryta mot allemansrätten, men vissa gånger måste man nästan göra det. Speciellt då det gäller att göra upp öppen eld eller ta torra träd på annans mark. Enligt rådande lagstiftning i Finland får man inte göra upp öppen eld på annans mark utan lov. Det betyder att varje gång man vill grilla/elda måste man antingen fråga om lov av markägaren eller söka sig till ett ställe med utmärkta eldningsplatser. Det är inte alltid man rör sig i sådana områden som har eldningsplatser och det är då svårt att veta vilken markägare man skall fråga om lov. Man kan inte alltid bära med sig egen ved och när man kommer till ett pausställe med eldningsplats är det inte alltid säkert att där finns ved där. Då är det inte tillåtet att ta torkade träd på rot, eller ta torra kvistar av träd. Man får samla torra kvistar från marken, men runt en eldplats brukar de flesta torra kvistar redan vara uppeldade.

Öja vandringsled

Igår packade vi oss i bilen och körde iväg till Öja för att gå på vandring där med några av makens syskon. Vi valde att ta barnen med och gå en kortare sträcka än övriga sällskapet. Vi förde vår bil till ett ställe där leden korsade vägen för att lätta kunna ”stiga av” leden vid lagom lång promenad.

Öja vandringsled var helt ny för oss. Vi hittade en halvdålig karta på nätet och visste ungefär var vi kunde starta och sluta. Vi hade ingen papperskarta utan var utelämnade åt den dåliga nätkartan.

Vi kom oss iväg strax efter 10. Det var relativt långt att gå på vägen till först och det är det sämsta för våra barn, de vill inte gå längs vägar. Då blir det tråkigt och tungt. Så fort vi kom in i skogen började de springa i förväg och ha roligt. Vi hade tänkt pausa och grilla längs med vägen, men vi hittade inget pausställe och absolut inget ställe att grilla på. Vi kom fram till bilen efter ca 5 km. Vi valde att gå vidare en bit i skogen till ett ställe där kunde pausa och äta vår medhavda matsäck. Tyvärr saknades det eldmöjligheter där också.

Där vi började var leden dåligt utmärkt, dålig info dåligt med pausställen. Jag pratade senare med min brors fru och hon sa att leden är finare i andra delen av byn. Tydligen gjorde vi fel val och borde ha börjat i andra ändan än vad vi gjorde. Det var ju tråkigt att märka senare, vårt sällskap gick vidare en lång väg runt och de fick uppleva finare vyer och landskap.

I jämförelse med Pedersöres Utterled så var den här inte så bra upplevelse. Hellre går jag flera gånger på Utterleden, där vet jag att det finns fina pausställen med jämna mellanrum. Utterleden är också väl utmärkt och har fin skyltning. Ännu har vi halva Utterleden att gå med barnen, det blir nog vinterns utmaning.

Ähtäri zoo

Hela familjen fick en ledig fredag på höstlov. Vi funderade på vad vi skulle göra av dagen och vi kom på att besöka Ähtäri djurpark. Vi var osäkra på om de hade öppet men deras hemsida visade att de hade öppet och dessutom extra program på just höstlovet. Det är över två år sedan vi besökte stället sist och vi blev positivt överraskade. Hela parken hade fått en ansiktslyftning och speciellt entren såg lockande ut.

Djuren vid ähtäri är ju mest vanliga finska djur förutom några mer exotiska. Djuren var aktiva, pigga och i full gång.

20141017_112352

Järv som leker med is.

I järvens inhägnad lektes det med isbitar. Snöleoparden låg bara och beundrade världen från sin koja. Den visade bara sitt huvud åt oss.

20141017_120511

Lo hannen väntar på att få sin mat. Tjejerna i inhägnaden bredvid har redan fått sin mat.

I Lons bur var det matdags och vi fick se djurskötaren gå in med stora köttbitar till dem. Samtidigt berättade skötaren lite om lon.

Bävern låg och sov i sin lya, men uttrarna var i full gång och hade uppvisning åt oss.

Vi grillade piroger till lunch med älgar som grannar. Mysigt så. Vi gick vidare och fick se vargarna som just fått mat. De gick runt med stora köttbitar i munnen. En del av maten försökte de gräva ner och gömma. En massa kråkor och skator kalasade också på vargarnas mat.

20141017_130101

Björnarna var ännu lekfull men långsam och tjock. Pälsen såg alldeles ullig och skön ut. Precis som en teddybjörn. Kanske man ändå skulle bli lite skraj av att möte med den i skogen?

20141017_131331

Nu har vi besökt Ähtäri djurpark på våren (maj), mitt i sommaren och så hösten. Den bästa årstiden har varit hösten. Idag fick vi se djuren aktiva. Mitt i sommaren är de slöa och ligger i skuggan och trycker. På våren är de också rätt aktiva, men inte alls som de var nu. Besöksmässigt var det mest folk idag än det har varit vid tidigare besök, nu det var massor med folk. Kiosken på mitten var inte öppen under vintersäsong, men vi hade matsäck med, vilket andra också hade så det blev lite trångt vid grillen. Vi hade ställt oss med varma kläder så vi behövde inte frysa under dagen. Värre var det med andra som kom i jeans, högklackat och utan mössa å vantar.

Till vår glädje märkte vi att de har en ny klätterbana vid ähtäri zoo: Flow park. Tänk att vi har missat det!? Det blir nästa sommars äventyr. Perfekt att träna höjdskräcken på. Åldersgräns är 7 år och uppåt så det blir perfekt som familjeutmaning nästa år. Och kanske kunde man åka dit med ett gäng damer för att utmana oss lite…

Att klä sig varmt med ull

Sådär lagom till vinter och minusgrader behöver man börja tänka på hur man klär sig. Tidigare frös jag alltid på vintern. Vid utevistelsen på jobbet blev jag alltid kall. Men med tiden har jag lärt mig hur jag skall klä på mig för att frysa mindre.

En av hemligheterna är ull och merinoull. Men också lager på lager och tillräckligt stora kläder och skor spelar en roll.

En normal arbetsdag på vintern har jag vanliga inne kläder. Utanpå de drar jag Janus ullfrotte byxor och en hederlig stickad ulltröja. Ytterst lägger jag min halare, som jag investerade i förra vintern och som är värd varenda cent. På huvudet har jag alltid mössa från september-april/maj. På händerna använder jag nu dubbla vanliga hederliga stickade ullvantar. På fötterna är det ullstrumpor, ullsockor och skor.

Vet jag om att jag skall vara ute längre en dag, eller far ut med egna barn så klär jag mig lite annorlunda. Då lägger jag alltid merinoull underställ underst. På det drar jag en till underställtröja och ullfrote byxorna. Beroende hur vädret ser ut kan jag dra på mig en tunn tröja på det än och till sist en tjock ulltröja innan jag drar på mig halaren. På fötterna har jag alltid ullstrumpor och ullsockor.

Barnen får dylik mundering på sig när vi skall vara ute länge på vintern och hösten. På vintern har de alltid merinoull underställ på sig dagligen till skolan. De har också med sig en stickad ulltröja i väskan. Ulltröjor värmer och andas bättre än en tunn fleecetröja.

Merinoull är dyrt. Jag försöker köpa på rea och tack vare mina systrar i Norge som fyndar så har vi byggt upp ett relativt skapligt förråd av ullkläder. Sköts de väl och rätt och används på rätt sätt håller de länge. Barnen behöver egentligen bara 2 uppsättningar. En uppsättning i bruk och den andra i tvättkorgen.

Vi har förmånen att ha hemstickade tröjor. Jag önskar vi hade flera. En del tröjor har vi också köpt. Vilka märken vi använder på våra ullkläder varierar beroende på vad vi hittar för erbjudanden. Mest har vi använt Janus hos oss då de säljs i vår lilla stad. I Norge säljs ullunderställ i de flesta butiker, så passa på och köp om ni rör er där.

Ja som ni ser är jag alldeles insnöad på ull… Men varför använda annat när man märker att ull fungerar? Jag fryser mindre nu än tidigare.