Pinnbröd

En sak som vi gjort en del är att grilla pinnbröd. Både hemma och på jobbet. Förra veckan la vi upp en eld vid jobbet och grillade pinnbröd. Jag testade att göre ett recept som jag fått av min syster i Oslo. Gott till både korv och för den som är sugen något sött. Det går helt perfekt att rulla i kanel och socker innan du grillar, eller varför inte gömma en chokladbit på mitten inuti degen?

100 g smör

3 dl kallt vatten,

1 pkt torrjäst,

1/2 tsk salt,

1 dl socker (Jag lägger i mindre mängd),

1 ägg,

1/2 tsk hjorthornssalt,

1 l vetemjöl.

Lägg i en påse. Kom ihåg att ta med dig engångshandskar så slipper du smutsa ner dina fingrar och du behöver inte tänka på att tvätta dina händer innan du hanterar degen i skogen.

När det inte blir som man tänkt

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir det inte alltid perfekt.

Den första tiden när vi skulle iväg ut i skog och mark, blev det ofta stressigt och smågnabb. Alla sprang om varandra och ingen hade kontroll. Vart eftersom har vi lärt oss hur vi skall göra för att komma oss ut, utan att behöva gräla på varandra. De senaste gångerna har vi packat med humöret på topp. Numera vet alla för det mesta sin uppgift och alla (läs jag! ;-)) litar på att andra gör sin uppgift på första uppmaningen.

Visst finns det gånger då utfärderna inte har blivit så lyckade. Som den gången vi skulle äta kvällsmål vid Arbetsplatsberget och samtidigt ligga på isen och se på stjärnorna. Det var -15 grader när vi åkte iväg, alldeles för sent när barnen egentligen borde börja ställas i säng. När vi väl var framme hade vi glömt att ta med oss liggunderlag och något att grilla med/på. Det lockar inte att lägga sig ner rakt på isen i -15 grader utan liggunderlag. Och i -15grader brinner elden dåligt, alltså blev den inte tillräckligt varm för att kunna grilla piroger på. Så vi startade trangia, och vi hade bara gas med. Gas och trangia i minusgrader är ingen bra kombination, det vet vi nu… Efter en halvtimme hade vi fått nog, åkte hem, frusna och kalla med inte värdens positivaste minne av vintermörkergrillning. Men det kommer ju nya vintrar och nya kvällar att ligga och se på stjärnorna.

Eller den gången vi skulle med min mamma och pappa på geocatching i kronoby. Vi skulle börja med att grilla mat till oss för att sen orka gå 5km. Väl framme i skogen märkte vi att vi glömt både kniv och tändstickor. Hur tänkte vi då? Som tur var hade vårt sällskap inte startat hemifrån än, så vi kunde beställa tändare med dem.

När barnen var mindre började de frysa fort, jag och frusna barn är ingen bra kombination. Men nu tycker jag att vi har hittat bra kläder och kommit på hur de skall kläs för att inte frysa så fort. Det är tårna som får för kallt. Så det är en av kommande utmaningar, att lära mig att inte bli irriterade på kalla tår… 🙂 Det är frågan om det inte skulle löna sig att investera i de där små påsarna (som man kan köpa i olika butiker) som lär ska kunna värma fötter och händer i några timmar.

Hjulfors-Bockabron 20.9.2014

Lördagen 20.9.2014 bjöd på fint väder. Vi fixade på i trädgården och hemmavid, men skogen lockade. Vi hade i baktankarna att gå en sväng längs med utterleden. I och med att vi fick kaffegäster på eftermiddagen drog det ut på tiden, så vi kom iväg rätt sent. Barnen hade inte tidigare gått mellan Hjulfors och Bockabron, så det blev en perfekt lång kvällsutfärd. Vi bestämde oss för att ta med cyklar åt barnen


20140920_185220[1]

Vi kom oss iväg först efter kl 18. Vi parkerade en bil vid bockabron och körde vidare till Hjulfors. Den första km var vi tvungna att gå med cyklarna, där var det för utmanande att cykla. Mycket stubbar, stenar och rötter. Vartefter gick det lättare med cyklarna, men periodvist måste vi hjälpa till. Det märktes tydligt hur barnens cykelsinne utvecklades under vägen. Deras sett att hantera lutningar, hinder m.m ändrades under vägens gång. Härligt. Vi stannade och pausade några gånger. Saft och choklad smakade gott. När vi kom till Lamabacka var 6-åringen nästan för slut och trött, det tär på ovana ben att cykla i skogen. Han fick hjälp av pappa som skuffade på nästan hela vägen till Bockabron. Den sista sträckan där går ju mestadels på vägen. Väl framme vid Bockabron la vi upp en eld och grillade piroger, åt choklad, bullar och godis. Tyvärr var vi för lata i packningsskedet och hade inte med oss kaffe, något som vi visste att vi skulle sakna, men ändå inte orkade packa ner.

Mörkret sänkte sig under tiden vi vandrade och när vi kom fram till Bockabron var det nästan kolmörkt. När vi gick upp till bilen var det alldeles mörkt, som tur var hade vi kommit ihåg att packa ner en ficklampa. Vuxna hade på sig vandringskängorna, vi resonerade som så att det är ett utmärkt sätt att hålla igång kängorna, men med facit i hand kunde vi ha haft lättare skor, periodvist kunde vi ha joggat efter barnen.

20140920_201925[1]

Det här blev en tur att komma ihåg. Nu väntar vi bara på att nästa års cykelmodeller kommer ut i butikerna så att vi vuxna också kan köpa mtb-cyklar åt oss också. Att cykla i skog och mark är något vi har drömt om i flera år nu. Tanken är att vi skall cykla nästa år.

20140930_143346_3[1]

Sonens cykel. 20 tum. Arvegods av moster i Norge. den har vi servat upp i funktionsdugligt skick. 6 (7?) växlar. Lite tungtrampad första växel.20140930_143314_1[1] Dotterns cykel. Kona Hula. 24tum hjul och 12 tum ram. Köpt från en nätbutik våren 2014.

Friluftsliv med barn

För oss är det en självklarhet att ta barnen med ut i skogen och naturen. För oss som familj betyder det mycket att vara där ute. Vi mår bra av det. Vi har gemensamma drömmar och mål. Vi pratar mycket om vilka ställen vi vill besöka. Drömmarna och planeringen är en stor del av njutningen.

För andra kan det vara övermäktigt och obekvämt och jobbigt att ”slarva” med barnen ut. För att få en lyckad utetur med barn tror jag det är viktigt att man lägger upp ett mål och har vissa principer och regler som man tar i beaktande. Visst, det är inte alltid en dans på rosor, vi misslyckas men försöker lära oss av misstagen. Tidigare var det ofta kaotiskt när vi skulle iväg, men vartefter går det allt smidigare.

Låt barnen vara delaktig. Redan i planeringsstadiet kan barnen vara med och välja mål med utevistelsen. De kan vara med och packa. Reden då bör man lägga grunden för humöret och den positiva glädjen. Tjata inte på barnet! Lek och locka istället fram intresset av att vara delaktig och viljan att hjälpa till.

Barnen bör redan tidigt lära sig att bära en egen väska. Barnen skall ha en bekväm väska i lagom storlek med ordentliga remmar. Vikten på deras packning skall inte överskrida 20% av deras egen kroppsvikt.

Kläder: Barn bör ha bekväma kläder. Inga gummistövlar och regnkläder. Det har du knappast själv heller på dig i skogen? Stövlarna är tunga att gå med och regnkläderna andas för lite. Extra strumpor, vantar, tröjor m.m är viktigt. Ha också små påsar i reserv, de är perfekt att lägga utanpå en torr socka i en våt sko.

I skogen är det tillåtet att klättra, springa, leka, stoja och ha roligt. En uppskattad sak hos oss är att ha en alldeles egen kniv med. Den kan sysselsätta ett barn i flera timmar. Men kom ihåg att ha 1:a hjälpväska med om olyckan är framme.

Ja en av de viktigaste prylarna när man är ute i naturen är 1:a hjälpväska. Små förstahjälpväskor kan köpas i många butiker. Till dem kan man lägga till Kyypakkaus och skavsårsplåster m.m.

En annan av de viktiga sakerna i skogen är att inte tjata, gnälla och skrika/ropa åt barnen. För att alla barn och vuxna skall trivas och få en positiv bild av att vara i skogen bör man bjuda ut en positiv atmosfär. En nyckelregel: Behandla barnen som ni själva vill bli behandlade. Gråter barnet av trötthet: Lägg dig i barnets situation. Vad önskar du då utmaningen blir för stor? Iallafall jag önskar bli behandlad med respekt och värdighet. Jag önskar att någon pushar mig att fixa utmaningen. Jag vill att någon skall kämpa tillsammans med mig och ge mig positiv feedback för alla små små steg. Gör likadant med barnen!!

När barnen är med i skogen är det ALLTID på barnens villkor. Vill man utmana sig själv och sina gränser bör man göra det på egna tillfällen och låt barnen vara i centrum när de är med. Utmaningen bör vara på barnens nivå.

Ha alltid snacks och dricka nära till hands att ta fram när tröttheten är stor och blodsockret lite för lågt. Pausa ofta, stressa inte barnen.

TORRA-VARMA-MÄTTA barn = glada barn: en grundregel att komma ihåg.

Fäboda 23-24.8.2014

Mina inlägg kommer, som ni säkert märkt, inte i kronologisk ordning. Istället försöker jag i tur och ordning skriva om våra äventyr. För att kunna komma ihåg dem senare och så att barnen kan se och läsa om dem när de blir större.

Vi såg tidigare under sommaren ett tv-program där deltagarna sov enbart under presenning i skogen. Och självklart blev vi inspirerade. Vad annars?

En halvregning lördag tog vi beslutet att åka ut till fäboda och sova en natt. Vi tog med både tält och presenning. Tältet hade vi nog tänkt använda, presenningen skulle fungera som regnskydd över lägerplatsen. Men väl på plats och med presenningen uppspänd bestämde vi oss för att skippa tältet. 6-åringen var väldigt skeptisk till arrangemanget.
20140823_182619
20140823_191158

Under kvällen lekte barnen på stranden, klättrade i träd och hade roligt. På kvällskvisten fick vi besök av min bror och hans fru o deras yngsta barn. Det var en trevlig överraskning.

Till natten bäddade vi ner oss under pressan. Barnen sov i vuxen vintersovsäckar och hade alldeles för varmt. Jag och maken sov i sommarsovsäckar och hade alldeles för kallt. Vi vaknade redan tidigt på morgonen och ställde oss hemåt. Det här var inte den skönaste uteövernattningen, men hittills den absolut mest minnesvärda. (Speciellt läskigt var det att tvingas krypa ur sovsäcken och uträtta sina behov i den kolsvarta natten…)20140823_205132

Ohtakari 13-14.9.2014

Under lördagen bestämde vi oss för att gå några km på utterleden, men när vi hörde att kompisar ställde sig för en tälttur till Ohtakari så bestämde vi oss för att hänga med dem istället.

20140913_201402

Klockan var relativt mycket när vi kom fram och vi missade nästan solnedgången i havet. Vi sökte en plats med lite lä från den hårda vinden. Vi hittade en strand där vi kunde köra ner till havet med bilen.

Det blev fort mörkt, men med tända ljuslyktor och en brasa och några ficklampor gick det bra. Barnen lekte ”tjiratunno” och annat skoj på stranden. De var så inne i sin lek att de inte märkte mörkret som kom smygande. Kl 22.30 var det nattningsdags och dotter kröp glatt ner i lilla tältet med sina kompisar. Sonen fick sova i vårt tält. 20140914_080056_1

 

Vi vaknade till en vacker men kall morgon. Tälten var fulla med dagg. Vi åt morgonmål i lugn och ro och efter att vi tagit ner tälten åkte vi hemåt.

Söndagen bjöd på vackert väder och vi hittade en simstrand i kälviä där vi stannade och kokade kaffe och bara njöt och låg och latade oss i solen. Barnen paddlade med den medhavda kanoten och snickrade däremellan på stickor och vedträn. En lyckad utfärd med andra ord.

20140914_130812

Färskpasta med bacon-tonfisksås

En halvmulen lördag testade vi att koka mat hemma på vår egen brygga. Menyn var given, hela familjens favoritmat: färsk bandpasta med bacon-tonfisksås

.20140823_112922

En stor del av ingredienserna kan förberedas redan där hemma.

20140823_122959

Hemma vid ån använder vi en gammal gjutjärnsstekpanna som vi fyndat på loppis. Den passar perfekt att använda över eld. Ute på vandring kan man inte ta med en tung panna, men då kan man gott använda trangians stekpanna eller kastrull.20140823_122420

20140823_123342

Recept

Sås:

1lök

1 gul paprika

1burk tonfisk

1pkt bacon

2dl grädde

Stek lök, paprika och bacon. Tillsätt tonfisk och grädde. Låt småkoka en stund. Smaka av med salt och peppar.(Om du använder trangia: lägg åt sidan så länge du kokar pastan)

Koka pastan enligt anvisningar på förpackningen.